Utan napp...

Min lilla pojke har blivit en stor och duktig kille:)))

Igår på morgonen har vi kommit på iden att han kanske vill ta farväl av sina nappar och då kan han få en riktig cykel. Och det gick han med på det utan problem. Milia, hans tjejkompis här på gatan har en riktig cykel, och dem var ute o cykla mycket i lördags. Men då K hade bara sin trehjuling. Så klart att han vill också ha en riktig cykel. Och vem är det annars om inte mamma o pappa som köper honom cykeln?

Mycket stolt har han packat ner sina 4 nappar i en fryspåse och gick runt med dom i handen som med en godispåse.

Han har tjatat bara om cykeln hela vägen in till Borås. När vi väl kommer in i affären då blir han överlycklig över alla cyklar som han ser. För det första så väljer han ut en riktig fin ROSA cykel. hihi mammas pojke:)))) Han vill ha den rosa cykeln då Milia har likadant.

Men till slut så blev det en blå cykel till honom. Mycket stolt cyklar han fram till expediten ( som jag har redan pratat med tidigare om att han ska ta emot nappisarna ) lämnar över påsen med sina nappar i och cyklar ut från affären. Expediten säger: dom här 4 napparna räcker precis för den här fina cykeln som du har valt. På vägen ut vinkar K till nappisarna och säger : " hej då mina nappisar!!!"

Jag trodde att mitt hjärta smälter, så söt o duktig han var!

Sedan när vi kom hem från stan så ville K vila , men då började eländet. Han ville ha sina nappar , grät och ville lämna tillbaka cykeln. Så till slut blev det ingen vila utan han gick ut med pappa och de grejjade tillsammans. T o m det blev lite cyklande här på gatan.

Kvällen har gått bättre än förväntat, medan jag var hos grannen J somnade K utan sina nappar. Enligt Attila frågade K några gånger efter sina nappar med gav upp sedan. Ingen gråt denna gången:)))